VFU, skola och förskollärare

Igår var jag och Björn på stan en stund. Åt lite, kollade lite på saker, pratade och hade det allmänt mysigt! På vägen hem pratade vi lite om min VFU, hur det gick och vad jag lärde mig av veckan. Jag kom fram till att jag definitivt vill jobba i en förskoleklass. Barnen var jobbiga om dom kände för det, men sammtidigt underbara. Jag vann deras respekt ganska snabbt och endast en blick fick dom att sluta göra det dom inte fick. Jag kände mig ganska säker i hur mycket jag skulle våga ta i när jag sa åt dom. Vänligt och lugnt funkade oftast, men lyssnade dom inte så tog jag i lite till. Jag vet inte om det var för att jag var ny som dom lyssnade så bra eller om det var för att dom såg mig som en lärare. Jag blev i alla fall kallad fröken. Jag hoppas att dom lyssnar lika bra på mig nästa gång jag kommer dit, och att mina framtida elever ser mig som en snäll fröken som man kan prata med och som dom tycker om, men samtidigt respekterar tillräckligt för att jag för det mesta ska slippa bli arg på dom. Björn sa en gång förr att han tror att förskollärare skulle passa mig, för jag vet när man måste säga till på skarpen och jag är inte arg på barnen utan jag säger till och sen är det bra.