Maj

Nu skulle tiden gärna få spola på och gå lite snabbare tycker jag! Gärna fram till den 24:e maj ungefär, för då är det dags för UL och jag längtar så efter att få se den lilla krabaten. Jag vill se att det verkligen är någon där inne, för jag har fortfarande svårt att tro på det.

Ibland kommer oron också.. Jag känner inget nu, mår liksom bra för det mesta. Jag tycker heller inte att det händer nåt med magen, bara efter att jag har ätit (då kan den vara jättestor!). Därför får jag ibland för mig att den inte lever längre men inte kommer ut av någon anledning. Nu är det ju antagligen inte så och jag släpper den tanken rätt snabbt och fylls av nåt slags lyckopirr istället, mycket härligare känsla. Tänk att det växer en liten person i mig. Tänk att den här personen är hälften jag och hälften Björn. Jag är nog lyckligast i världen ♥